Växjö domkyrka
2017 maj 30 By Rebecka 0 comment

Växjö domkyrka ligger centralt i Växjö, nära järnvägsstationen och Stortorget. Dess två spirande torn syns på långt håll, även om domkyrkan är förhållandevis liten jämfört med andra domkyrkor i landet. Det beror sannolikt på att Växjö stift var litet under medeltiden, då domkyrkan byggdes. Det handlar närmare bestämt om 1100-talet, då Växjö domkyrka redan agerade biskopskyrka.

Även om domkyrkan således har medeltida rötter, syns det inte mycket av dessa i själva kyrkobyggnaden idag. Det beror på de omfattande restaureringar som gjordes under 1800- och 1900-talet, som bland annat innebar ett flertal ombyggnationer av kyrkan. Under 1800-talet lades till exempel trappstegsgavlar till på tornen, samt över varje fönster i sidoskeppet. Dessa togs bort igen under restaureringar i mitten av 1900-talet. Under denna restaurering återställdes också kyrkans torn till de ursprungliga två spirorna. Den ena av dessa hade nämligen skadats av ett blixtnedslag i mitten av 1700-talet. Kyrkan har även förändrats invändigt, till exempel genom att man i slutet av 1900-talet ersatte kyrkans stolsinredning med kyrkbänkar.

Domkyrkan omges av vackra, välskötta gräsmattor, vars gröna färg utgör en färgsprakande kontrast mot kyrkans röda fasader. För att underhålla så stora gräsmattor krävs en effektiv gräsklippare, till exempel en Stiga traktor i modellen Tornado 2098. Med en sådan kan kyrkans eller kommunens vaktmästare snabbt och effektivt klippa gräsmattan till perfektion, medan hen sitter bekvämt i förarsätet.

Utanför kyrkan hittar man dock inte bara välklippta gräsmattor, utan också en runsten. Den hittades på 1800-talet inmurad i den yttre korväggen, med har sedan dess alltså flyttats till att stå fritt utanför väggen. Den kallas Tyke Vikings sten, och lyder ”Tyke reste stenen efter Gunnar, Grims son. Gud hjälpe hans själ. Tyke Viking”. Att stenen har en plats utanför kyrkan är med andra ord inte märkligt, då den är ett exempel på hur kristendomen kom att bli den dominerande religionen även hos vikingarna.